Det är mycket nu...

.

Framför allt har jag otrolig resfeber. Det riktigt surrar i magen. Det kan ju dock ha att göra med de 250g Rocky Road jag just åt...
På Söndag åker jag hem till Sverige igen för första gången på tre år och jag är otroligt nervös. Delvis för att resebyrån har lyckats slarva bort mitt flyg från Singapore till London, delvis för att jag åker själv med två loppor på tre och nio månader.
Vad jag tänker mest på är dock hur det kommer att kännas att komma tillbaka till mitt kära hemland. Vi har bott i Sydney i snart 10 år och det börjar närma sig crunch time. Stanna här för gott eller flytta hem igen. Och i så fall flytta hem till vad?

Bloggandet för mig har blivit mitt sätt hålla kontakt med Sverige, och att lite mer inblick i hur det står till där hemma.

Min kära kompis fick en liten dotter i helgen och vid ett besök på sjukhuset träffade jag en mycket trött och utarbetad svensk barnmorska.
Vi pratade länge om de olika förhållandena och man kan ju inte låta bli att jämföra. Jag har ju bara haft barn här och har ingen aning om hur det funkar där hemma längre.

Vi kom till slut fram till att vi svenskar är världsbäst på allt utom på att ha fint väder.