Färdig!

Jag har nu svurit the "Oath of Office" till drottingen och har varit "riktig" polis i två veckor. Vår parad gick bra och efter att ha marcherat runt i cirklar i två timmar fick vi ta av våra student band runt hatten och slänga dem i luften. Jag har under de senaste 7 månaderna träffat så många underbara människor och haft vansinnigt roligt så även om det var en underbar känsla att vara färdig med allt, hade jag sorg i bröstet över att det nu var slut på det roliga. När vi sjöng national sången fick jag rysningar genom hela kroppen. För första gången är Australiens national sång även min sång. Tänk vilken tur jag har som har rätten till två sånger. Dubbelt så bra.

Efter att vi marcherat på och ställt upp oss på rad framför podiumet fick jag plötsligt hjärtat i halsgropen och svetten började spruta under hatten. Jag fick för mig att jag glömt stänga av mobiltelefonen i fickan och vad skulle hända om den började ringa nu? Man får ju inte röra en fena och med 8000 åskådare har man ingen större lust att göra bort sig helt. Lyckligt vis höll den sig tyst och jag behövde inte bäras bort efter att ha dött av skam.

Dagen efter började jag mitt jobb som probationary constable på min station. Efter två dagar av introduktion var det dax att göra mitt första pass. Visst var jag nervös men mest var det hela väldigt spännande. Jag har en "buddy" som tar hand om mig i 12 veckor och de första 6 veckorna är vi tre i ett team. Det passar mig väldigt bra då jag har absolut ingen aning hur man hanterar de flesta situationer. Min "buddy" är väldigt bra och jag har väldig respekt för hans kunskaper. Han är dock ganska "over it" och vill söka sig till ett annat yrke. Tyvärr verkar han inte vara ensam om att vilja sluta. Förra året slutade 60% av alla ny poliser innom ett år och medel längden på en polis karriär är 5 år. Det skulle vara intressant och jämföra detta med hur det är i sverige och hur svenska poliser trivs med sitt yrkesval.

En sak jag lärt mig är att jag vet absolut ingenting om hur det är att vara svart i detta land och jag ångrar min föregående post om the riots i Redfern. Det finns så många svarta som jobbar för ett bättre liv och verkligen sliter med att få ett bättre liv för sina barn och deras framtid. Den grupp svarta i vår stadsdel som är "shitbags" är relativt liten men dom är väldigt aggressiva och synliga för allmänheten. Pressen älskar det då det blir väldigt fina bilder som säljer tidningar. Vad jag försöker säga är att det är en liten grupp som förstör för alla andra som vanligt.

Tyvärr är det denna lilla grupp som jag kommer i kontakt med väldigt ofta och för mig är det en helt annan värld än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har ju bara jobbat i två veckor hittils stormtrivs jag och även om jag är nervös ibland älskar jag adrenalinet som pumpar i kroppen när det händer nått spännande, vilket det gör mest hela tiden. Som tur är har jag inte behövt dra min pistol ännu, och jag hoppas att det aldrig skall hända. Vi hade dock en skjutning för två veckor sen, och i förra veckan tog tjuven polisens pistol och försökte skjuta sig fri. (hoppas inte mormor läser detta)

Det enda som inte är kul är att jag fortfarande måste plugga. Vi har två uppsatser due nästa vecka och så fortsätterr det i ett år innan man få sin första pinne på axeln. Som tur är regnar det idag så det passar ju perfekt att sitta inne och uggla. Fast det är bra mycket roligare att blogga än plugga...