Slut i rutan

Har nu arbetat som polis i sex veckor på min station här i Sydney. Jag stormtrivs med det mesta och har otroligt roligt. Det är ett otroligt bra gäng med bra sammanhållning. Bra chefer eller "Sergeants" som dom kallas, och jag har haft tur som fått en jättebra "buddy". Det har hänt så otroligt mycket under dessa sex veckor att jag inte riktigt vet vart jag skall börja berätta om.

Jag har lärt mig så mycket om människor och så mycket om människor som jag inte ville veta. Jag har träffat många otrevliga och puckade aborginer, men precis lika många riktigt bra och och väldigt vettiga aboriginer. Jag har träffat väldigt många dumma drog och alkohol påverkade nissar och inga bra eller vettiga drog påverkade nissar. Jag har träffat många familjer där jag måste berätta att deras älskade har omkommit. Ibland har det varit en naturlig process, ibland har det varit riktigt fruktansvärt. Jag har brottats med en läskig typ och önskat att jag haft mina tjocka läder handskar på mig och jag har visiterat åtskilliga typer och hittat uncapped (olockade?) syringes i underbyxorna eller i bh:n. Jag har haft åtskilliga stora adrenalin kickar när vi kör genom stan med blå ljus och sirener, samma stora kickar när vi smyger oss in ett hus för att leta efter tjuvar och banditer. Jag har varit riktigt skit rädd när jag inte vet vad som väntar bakom hörnet eller när man träffar nån galning som viftar med en kökskniv och är sten hög på ice. Jag har och mina kollegor försökt prata med åtskilliga människor som försöker ta självmord och sen få med dom till mental sjukhuset för att få vård. Tyvärr har vi också träffat åtskillliga människor som lyckats ta självmord. Jag har sett mer kackerlackor än jag någonsin velat se. Lägenheter där golv, tak, väggar och varje öppen yta krälar av bruna hungriga kackerlackor. Som tur var har vi oc spray och batong om dom ger sig på oss.
Jag har gjort mer rapporter och mer pappersarbete än man kunde tro vara möjligt. Men då det är den tråkiga delen av jobbet kommer jag härmed aldrig nämna detta igen då det gör mig fullkomligt galen av frustration.

Nästan 80% av alla jobb vi gör är "domestics", folk som bråkar med varandra. Det finns många olika grader av domestics, alltifrån en dotter som bråkar med sina föräldrar till pappor som slår ihjäl sin fru och barn. Man vet aldrig hur illa det kommer bli när man kommer dit och vi måste alltid vara beredda på det absolut värsta. Min första domestic var i ett sunkigt lägenhet mellan två väldigt stora fulla lesbiska damer. Dom hade bråkat en bra stund innan vi kom dit och det var varmt och svettigt i lägenheten så den ena damen som nog vägde +130kg hade tagit av sig alla sina kläder och vägrade ta på dem igen. Då hon gav sig på sin parter upprepade gånger fick jag försöka brotta ner henne på sängen för att lugna ner henne. Hon svettades rejält vilket gjorde henne hal som en ål. Min partner sa senare att det var en syn han inte vill bli påmind om igen...

På hemma fronten står det inte heller stilla. I dag tog min man och jag av oss ringarna och symboliskt avslutade nästan 11 år som äkta makar. Vi hade vår sista relationship councelling i tisdags då vi båda kom fram till att det är dags att dela på oss. På kvällen köpte min man en flaska champange och en flaska rött som vi delade på. Vi skrattade och grät om vartannat medans vi gjorde upp om hur framtiden skall fungera. Tack vare en jättebra hjälp så bråkar vi inte om vad vi har gjort för fel utan pratar istället om hur vi skall fungera ihop som föräldrar till två fantastiska loppor. Jag har hittat en liten tvåa ett par km bort och flyttar redan nästa vecka.

Bloggen då???
Caucasianbladder kommer from nu att bli nerlaggd. Om den kommer tillbaks så blir det antingen en mycket mer öppen blogg där jag skriver om allt jag vill, eller så blir den mycket mer anonym med inga linkar till mig som person. Just nu har jag ingen aning och framför allt inga pengar så jag vet inte om jag kommer att ha råd med internet hemma. Till alla er som kommer hit vill jag säga ett jättetack. Det har varit otroligt roligt med alla era besök och kommentarer och jag önskar jag kunde ger er alla en jätte kram. Tills dess...

jennyowen@ozemail.com.au