Att døda eller icke døda.
Har i snart en veckas tid gått ocvh funderat på min bloggs fortsatta öde och i dag bestämde jag mig för att den måste dö.
Dels för att jag plötsligt fann mig med ytterligare en sak som gav mig dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag var uppe halva natten och använde varje ledig stund att blogga. Dåligt samvete för att jag ville skriva mera men inte fick ur mig det snabbt nog.
För att inte tala om den otroliga pressen jag plötsligt fann mig under. Svårt att förstå för utomstående, men Jenny's egenhändigt uppfunna super press kom tillbaka. Pressen att jag inte skriver bra, otrolig dålig grammatik och svenska kunskaper, inte är rolig nog, inte intressant nog, inte politiskt nog, inte inspirerande nog, inte inteligent nog, inte vasst nog.
Plötsligt finns det ytterligare en grupp som jag måste vias mig bra för, ytterligare en grupp som måste tycka att jag är duktig intressant och kul. Inte nog med detta, denna grupp är svensk som mig själv. Den hårdaste gruppen av alla att bli godkänd av.
Så denna bloggen måste dö...
Men nu då jag nu äntligen bestämt mig, loggade in för första gången på en vecka för att med ett snabbt ryck dra ut pluggen var det nått som hejdade mig.
Va fean. Det här är ju faktiskt min blogg. Varför måste jag hela tiden bry mig om vad andra tycker om mig. Jag har ju faktiskt inte 15 längre, är det inte dags att sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om mig? Om jag duger eller inte, om jag passar in eller inte, em jag är tillräckligt smart eller inte.
Jag ger det en vecka till, om jag inte skärper mig tills dess kommer bloggen att dö.
posted by Jenny at 1:37 em
13 Comments:
Jenny, jag känner igen pressen både från bloggeri och från mitt yrkesliv. Men hur mycket jag än håller med början av din blogg, så är det i slutet på den som jag ser de riktiga guldkornen.
Att skriva för att nån annan ska bli imponerad är stort och svårt och kan ge kramp. Att skriva som det är och sen får läsarna ta det för vad det är - är befriande...och oftast ännu mer läsvärt.
Jag förstår om du låter din blogg gå till vila. Men jag hoppas att den får leva kvar som "Jennys tankar - take it or leave it..."
Vi känner inte varandra, men jag tycker att det är intressant att fått följa vardagslivet på andra sidan jordklotet :-)
4:04 em
Det är bara en vecka sedan som jag av en slump hittade din blogg och lade till den som favorit så jag kan besöka den när jag vill, så snälla, låt den finnas där som den är, den behöver inte alltid vara rolig, det är underhållande nog att få läsa om hur du har det på andra sidan jordklotet...jag hade också bloggångest, men sedan jag gjorde som rogerw skriver, jag bara helt enkelt skrev som jag ville och gav f-n i vad andra tyckte, så känns det bra att skriva av sig...
Det finns så oerhört många välskrivna och underhållande bloggar och liknande där ute att det inte är någon idé att "tävla"...
JAG vill i alla fall att du stannar kvar, ok?
Kram
Maria
4:20 em
Hej Jenny,
blogga en gång i veckan, eller efter annat regelbundet schema. Man måste inte prestera varje dag. Bloggläsarna får rätta sig efter schemat. Det verkar på något sätt vara enklare att blogg-chatta än att skriva vanliga mail, för att inte tala om riktiga brev. Vanliga brev är numera så ovanliga att det känns högtidligt att få ett kuvert i brevlådan (men snart försvinner väl posten helt och hållet, vi har numera vår post mellan tipset och potatisen på konsum).
5:18 em
Jenny, jag känner igen mig i din prestationsångest. "Vad kan jag skriva som överhuvudtaget skulle intressera någon annan?" Jag är glad att du beslutat dig för att fortsätta en stund till. Det som är obetydligt för dig, betyder kanske jättemycket för någon annan. Jag kommer i alla fall fortsätta läsa det du skriver, vare sig du skriver en gång i veckan eller varje dag. Känn ingen press! Det är DIN blogg, och dom som läser, läser för att det intresserar dem, och du skriver för att du tycker att det är roligt (så är det i alla fall för mig). Själv är jag förundrad över hur vänliga alla i bloggvärlden verkar - kanske är bloggarna på väg att formattera om världen!?
5:34 em
Tack tack och åter tack.
När jag läste era kommentarer fick jag gåshud över hela kroppen och svävade sen på små moln i flera timmar.
Roger - Tack för ärligt och huvudet på spiken svar.
Min blogg kommer nog att ta riktningen "take it or leve it" i fortsättningen. Jag har aldrig skrivit eller kännt ett behov att at uttrycka mig i skrift, men denna blogg har faktiskt öppnat en helt ny kanal för mig att uttrycka saker som jag går och funderat på. Alla dessa saker som dyker upp, skriver jag snabbt ner i "the drafts folder" för att senare kanske vidare utvecklats.
Marushka - Tack så väldigt mycket för en väldigt varm och omtänksam hälsning.
Sandra underbara Sandra - -Om jag någonsing slutar kommer jag att alltid smyga in på din blogg och njuta i fulla drag av dina underbara iakttagelser.
Ammi - Molly hälsar
Biggis - Vem vet kanske du tom får se en och annan åsikt här i fortsättningen : )
Magnus - Det var igentligen du som startade hela det här bloggeriet, med en enkel kommentar om en snygg lampa...
9:18 em
Jenny...stay!
10:36 em
Jag har ingen press alls. P.g.a att jag faktiskt aldrig har läsrt mig det där med subjekt och predikat. Så jag har inte en susning om när det SKA vara kommatecken och så. Jag bara "pluttar" in dom där det känns bra. Om det är rätt, har jag inte en aning om.
Bara skriv för att det är roligt. Det gör jag....jag till och med fnissar åt mig själv ibland.
11:13 em
Mamsen - Om jag någonsin får till det hälften så bra som du är jag helnöjd. Då menar jag inte bara kläd mässigt.
Jensen - Tack och åter tack...
11:20 em
bloggen är väl till för dig, inte för oss? egentligen...men jag vill att du ska vara kvar, så jag har någong att bo hos när jag jobbar som brandman i sydney ;)
4:08 fm
Hej!
I den långa strömmen av kommentarer vill jag också passa på ett ge dig credit för en (i mitt tycke) väldigt intressant och spännande blog! Det är onekligen väldigt intressanta och tankvärda frågor du tar upp i det här inlägget - för vem skriver man - varför känner man pressen att skriva bra -och- vad tjänar man själv på att skriva i sin blogg. Jag tror att det är viktigt att man kan besvara de (och andra) frågor ärligt för sigsjälv innan man egentligen kan starta ocheller döda sin blogg, men en sak vill jag att du ska veta - jag skulle sakna dig om du lade ner (även om jag mycket väl förstår dig och jag skulle inte det minsta klandra dig!). Jag följde ett tag en annan blogg som lades ner: "Jerrys blogg" (tror jag den hette) och det var med lite vemod jag såg den dö, men det känns ändå bra innerst inne, för jag brydde mig om Jerry, och han mådde inte bra av sin blogg, och nu mår han sannolikt lite bättre.
För ovanlighetens skull läser jag inte igenom den här kommentaren innan jag post:ar den, för jag vill att den ska vara precis så spontan som den är. Hoppas den är läsbar! :)
5:43 fm
Skit i vad folk tycker....det ska vara roligt att skriva. Hur djup och meningsfull är min blogg egentligen? Bara triviala saker...Har ingen lust att diskutera socio-ekonomiska frågor. Det kan jag göra här hemma. Stephan och jag tycker alltid olika. Så du kan ju bara tänka dig hur det är här. =)
6:05 fm
Om ni visste hur mycket ni värmer mitt hjärta.
2:41 em
jenny, din blogg är härlig!
4:33 fm
Skicka en kommentar
<< Home