Begravning på fredag

Sitter just nu och skakar huvudet av trötthet.
En helt vanlig familj har plötsligt förvandlats till en riktigt fars med extra fräs.

Ett vill ha större inslag av gud i begravningen och är chockad att cremeringen inte kommer ske i kyrkan. Argumentet att svärfar var ateist går inte riktig hem.
En undrar när dom får tillgång till pengarna i dödsboet.
En vill samlas och tillsammans skriva en hyllningsdikt.
En vill ta med sig sin del av svärfars aska hem till England.
En vill bo hos oss för hon kommer inte överens med sin mor. Hon undrar även om det är okej att ta med sina fyra barn som en "special holiday treat" för dem. Hon tar även med sin kompis så de kan passa på att göra Sydney nu när dom ändå är nere. Och förrsten "kan ni sitta barnvakt på lördag då vi bokat biljett till "The Lionking" på kasinot?".
En vill att vi gör en DVD presentation av hans liv till på Fredag.
En vill spela "The Carpenters" som reflektions musik.
En undrar hur snabbt vi kan sälja huset.
En är förkrossad över hur vi kunde välja en så billig kista.
En vill ha blommor i stället för att skänka pengar till välgörenhet, för blommorna kan återanvändas till hennes bröllop på tisdag.
En vill inte att svärfar skall kremeras för att då försvinner ju kroppen.
En undrar om hon måste betala tillbaka lånet själv hon har med svärfars hus som säkerhet.
En vill inte åka till begravningen tillsammans med en annan då han har så dålig smak och saknar stil.
En vill att vi tar ut så mycket pengar som möjligt innan dom fryser hans konto.
En undrar om dom kan få se om det finns nått dom vill ha ur dödsboet som minne. Det finns en speciell tavla som hon vill ha.

Mitt i alltihop sitter min man och försöker få ordning på alltihop, och se till att begravningen kommer att ske på fredag. Jag avundas honom inte och försöker stötta så gott det går. Fast just nu hade jag hellre suttit i kylan i Osby med min egen knäppa familj.

Min sorg är otroligt egoistisk och jag skäms för mina egna tankar. Det jag sörjer mest är att den jag älskar mest har väldigt ont just nu och jag kan inte göra det bättre för honom. Makens förhållande med sin far var inte på något sätt enkelt och de var inte speciellt nära. Men att han gick bort så hastigt var en chock för oss alla.
Svärfar var upp till sin pension för fem år sen en otroligt aktiv ungkarl med golf, hästar och öl som största hobbies. Sen fick han små strokes och hans hjärna började helt enkelt vittra sönder. Han skulle bli 70 i år.

Det var förresten inget mord i granngården. En man tog livet av sig inför sin flatmate för att visa hur arg han var på honom. Visst finns det mer till storyn än så, men det hela är så tragiskt att jag inte orkar tänka på det.