Grannar

Vi bor som sagt i en slags radhuslänga från slutet på 1800-talet. Det finns många olika åsikter om vår lilla stadsdel, och det finns en stor del människor som hällre bott med ymor än i Chippendale. Jag älskar detta område och har svårt att se att vi en dag måste flytta. Vi bor ett stenkast från Sydney University, china town, fiskmarknaden och innerstan. Vi har fem minuters gångväg till poolen och överallt finns riktigt bra cafeer med gott kaffe. Här finns en blandning av studenter, konstnärer, knasiga småbarnsfamiljer, knepiga orginal, och en hel del tjuvar och banditer.
Man kan välja att se det goda i området med fräcka konstverk, roliga hus, coola musiknissar, suveränt mysiga pubbar och vackra parker. Men det finns också en misär och kriminallitet som är långt över genomsnittet i Sydney. Vi bor fem min gångväg till Redfern som är nästa stadsdel. I Redfern ligger ett område som kallas "The Block" som länge varit en "no go zone" för polis och allmänhet. Det är ett kvarter som staten gav till aborginer på slutet av 60 talet lite för att säga "förlåt att vi tagit ert land, här får ni ett gäng totalt nedgågna hus utan el ellet toalett, som ni kan göra vad ni vill med". Det var där som det var stora kravaller förra året. Tyvärr finns det stora drogproblem med allt vad det innebär för omgivningen. För oss betyder det att vi har galler på alla fönster, larm och en konstant medvetenhet om vem som kommer på gatan. Vi har haft på hälsning flera gånger och jag har kastat morötter på bovar i ren frustration (mer om detta en annan gång). På kvällar och nätter går jag ogärna utan Molly som sällskap.

Nåväl vad jag igentligen ville berätta om är det konstanta ljudet utomhus. Vi bor ganska tätt impå varandra här och man hör allt som händer i granngården. Just nu är det ett sånt liv utanför att det är ett under att ungarna sover. Missförstå mig rätt nu, det är en ljuvlig kakafoni av musik och högljutt chatter. I huset till höger bor nio asiater som nu har spelat Majhong ute på gården i dagarna tre. Det går minst sagt livligt till och det grälas och skrattas omvartannat. Grannarna till vänster är fyra death metall rockare som tydligen är riktigt kända inom den nichen. Dom är oftast ganska tysta förutom ibland när dom gör soundchecks at home...
Två hus längre upp bor ett gäng hippies som spelar afrikanska trummor. Dom är verkligen jätteduktiga och perfekt bakgrundsmusik till grillkvällar på däcket. Deras ytterdörr står alltid öppen och om man andas in ordentligt blir man hög som ett hus i flera minuter.
Just nu är det dock grannen nere på hörnet som spelar med sitt band som jag lyssnar på. Ett gäng som spelar jazz/blues och ibland lite rock. Dom har riktiga högtalare och det känns som det är en trevlig konsert utanför grinden. Helt okej en lugn söndagseftermiddag.
Det är ljumma +27 ute och luftfuktigheten har försvunnit. Livet kan inte bli mycket bättre just nu...