Barregler

Blackout och Kapple undrade om det fanns olika barregler för män och kvinnor här nere och jag skall försöka svara utan att trassla in mig i alltför mycket och bli osams med någon. Ett enkelt svar är att jovisst lever de gamla reglerna kvar och de många pubar har ett speciellt rum där män sitter och röker, spelar på hästar och dricker sina VB:s. Unga som gamla män sitter här och häckar och det blir inte många knop gjorda. Varje dag runt fyra snåret kommer (oftast vita) arbetare in i sina shorts och jobbar tröjor och sitter här tills det är dags att köra hem i sin pickup till frun som lagat lammkotletter och tre grönsaker till middag (pommes frites räknas ofta som en grönsak).

Jag kom till Sydney när jag var 23 år med starka åskikter vad som var rätt och fel här i världen. Uppväxt på 70 talet med föräldrar som uppfostrat mig i svensk jämlikhets anda, var jag i början både arg och upprorisk mot detta, i mitt tycke, förlegade land. Efter 10 år här nere vet jag inte om det är så att jag bara vant mig vid hur det är, eller om mina åsikter är ursäkter för ett beteende som hemmavid inte hade varit accepterat.

Men jag tycker inte längre att allt i Sverige är bättre än här som jag gjorde för 10 år sedan, då livet var mer svart och vitt. Jag kan ju bara utgå från mitt eget liv och min omgivning och jag kan inte tala för hela den vita kvinnliga befolkningen. Men jag tycker att jag möts av män som en jämlike och är lika mycket värd som någon annan, men vi accepterar att män och kvinnor är annorlunda och har olika kvaliteer som är lika viktiga och lika viktiga.
Jag har jobbat innom den koperativa världen och innom reklam de senaste åren och jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin skulle ha blivit bemött eller behandlad annorlunda på grund av mitt kön. Visst finns det puckon med rötter i stenåldern men det finns det ju överallt.

Så svaret är ja det finns olika (oskrivna) regler för män och kvinnor och i mycket är vi långt efter Sverige när det gäller jämlikhetsfrågor och dyl. Trots detta känns det som jag blir bemött helt beroende på vilken person jag är inte pga vilket kön.

På ett mer personligt plan, i förhållandet mellan mig och min man har mycket hänt under det senaste 10 åren och det är inte lätt att peka på vad som är kulturella skillnader och vanliga trista äktenskapsproblem som finns runt om i världen. På detta plan är jag helt kass på att stå på mig och det var inte förren min bror kom och hälsade på förra året som jag på allvar insåg hur olika vi är och hur mycket jag har accepterat utan att tänka mig för vad som igentligen är rätt. Det är ibland svårt att stå upp för sig själv och sina värderingar om alla andra gör på ett annat sätt.

Så svaret är ja det finns olika regler för män och kvinnor innom ett förhållande och här är vi så otroligt långt efter Sverige att det är sorgligt. Här måste jag sätta ner foten och konstant kämpa för att behålla respekten för mig själv.