Promenad till parken

I mitt sista blogginlägg på länge, använder jag min fulla ranson av foton från flickr. Fotona kommer från en promenad till parken förra veckan innan regnet kom.



Först ut är grannen på hörnets hus som är ett gammalt ombyggt stall. Ynglingarna som bor här spelar med i nått trumband och ofta kommer det ljuva toner och dofter härifrån. Tyvärr är det också en drogaffär och det är ofta full kommers här. Baksidan på vårt hus vätter ut mot gatan på vänster sida.



Ett kvarter senare kommer man till vår lokala pub "The Duck and Swan'. Den ser bra mycket trevligare ut på utsidan än innuti. Det var en riktig gangsterpub förr i tiden och har mycket färgstark historia. En stor stark kostar 15sek och en skål hot chips 10sek. Mellan fem och sex är det två för en. Gatan som går ner på höger sida leder till vårt hus.



Nästan framme vid parken går man förbi de här två radhusen. Paret i det gröna huset har sammanlagt 11 barn och det är bra tryck där när man går förbi. I huset brevid bor deras mor och farföräldrar och dom har hackat ut en öppning så ungarna kan springa fram och tillbaka.



Här är Chippendales gröna oas. Vi har minst öppen yta per person i hela landet så detta grönområde behövs verkligen. Barn, hundar, kaffedrickande mammor, fotbollspelare, ankor, possums, junkies, motionerare och uteliggare slåss om heligheten. Många timmar spenderas här, framför allt på sommaren då poolen svalkar som bäst.




Efter att ha spenderat en stund här går vi ofta vidare till Broadway's affärer och köper vad som behövs till middag. På väg dit passerar vi de här husen som är väldigt typiska för innerstan i Sydney. Små terasshus i tegel som är kalla och dragiga på vintern, men relativt svala under sommarens heta månader. Förr i tiden hade alla utedass på gården vilket inte är helt ovanligt att hitta än idag.

Med denna rundvandring tar bloggen en paus. Den är inte död bara vilande. Tack till alla som kommit hit och hälsat på och lämnat så underbara kommentarer. Utan er hade jag slutat för länge sedan. Om ni har vägarna förbi så är ni hjärtligt välkommna hit och jag skulle bli själaglad över att få svenskt bloggbesök.
Min e-mail address är jennyowen@ozemail.com.au

Kram och hej

Ny frisyr

Vände ryggen till i två minuter igår för att snabbt kolla in favorit bloggarna. Max två minuter, längre tid än så behövs inte för att stora syster skall hitta en bra sax och ge lill loppan en helt ny frisyr och utseende. Hon verkar dock väldigt nöjd med en snaggad lugg och nacke.

Fotbollsyra

Med risk för att bli tjatig kommer ytterligare en bild från kyrkan i grann byn. Fotbolls yran har nått även oss, och om ni missade det vann socceroos med 3-1 mot Japan. Verkligen kul men jag hade ingen aning om att antalet mål hade nått med Jesus återvändande som skylten antyder. Att notera är att alla svenska och portugisiska fotbollströjor är slutsålda i hela landet och sverige verkar ha en trogen, köpstark fanclub här nere.
I går gick vår premier ut och bad alla arbetsgivare ha överseende med fans som suttit uppe hela natten och hurrat för sina respektive lag. Vår dotter föddes två timmar efter Sveriges match mot England för fyra år sen i förra VM. Tiden går fort när man har kul.

För övrigt så är det uppbrott i luften. Nästa lördag tar jag mitt pick och pack och flyttar söderöver till poliskolan. Genom megaflax har jag fått bostad på skolan vilket underlättar ordentligt. Det finns matsal och jag slipper laga mat vilket skall bli en ren fröjd. Däremot finns inget bredband så jag vet inte vad som kommer hända med bloggandet i fortsättningen.
Nanny är fixad, bilen lagad och skolkläder inköpta. Allt verkar falla på plats och jag ser fram emot att äntligen få börja. Min far som hela tiden har varit emot detta beslut ringde häromdagen och berättade att han hade hittat en gammal intervju med mig när jag var åtta år. Där hävdade jag bestämt att jag skulle bli polis när jag blev stor, helst ridande polis. Denna dröm höll i sig tills jag blev femton och blev starkt politiskt engagerad och tyckte polisen var bland det värsta översittare som fanns. Sen rullade livet på och jag hade plötsligt fyllt 30 och fått mitt första barn när drömmen kom tillbaks. Två år senare ansökte jag om att få ansöka till NSW polis. Hur det kommer bli i framtiden vet ingen, men jag är glad över att ha kommit så här långt.
Men kanske måste bloggen ta en sex månders paus. Vi får se.

Da Vinci Code

Den lokala prästen har varit ute och roat sig igen.

Barregler

Blackout och Kapple undrade om det fanns olika barregler för män och kvinnor här nere och jag skall försöka svara utan att trassla in mig i alltför mycket och bli osams med någon. Ett enkelt svar är att jovisst lever de gamla reglerna kvar och de många pubar har ett speciellt rum där män sitter och röker, spelar på hästar och dricker sina VB:s. Unga som gamla män sitter här och häckar och det blir inte många knop gjorda. Varje dag runt fyra snåret kommer (oftast vita) arbetare in i sina shorts och jobbar tröjor och sitter här tills det är dags att köra hem i sin pickup till frun som lagat lammkotletter och tre grönsaker till middag (pommes frites räknas ofta som en grönsak).

Jag kom till Sydney när jag var 23 år med starka åskikter vad som var rätt och fel här i världen. Uppväxt på 70 talet med föräldrar som uppfostrat mig i svensk jämlikhets anda, var jag i början både arg och upprorisk mot detta, i mitt tycke, förlegade land. Efter 10 år här nere vet jag inte om det är så att jag bara vant mig vid hur det är, eller om mina åsikter är ursäkter för ett beteende som hemmavid inte hade varit accepterat.

Men jag tycker inte längre att allt i Sverige är bättre än här som jag gjorde för 10 år sedan, då livet var mer svart och vitt. Jag kan ju bara utgå från mitt eget liv och min omgivning och jag kan inte tala för hela den vita kvinnliga befolkningen. Men jag tycker att jag möts av män som en jämlike och är lika mycket värd som någon annan, men vi accepterar att män och kvinnor är annorlunda och har olika kvaliteer som är lika viktiga och lika viktiga.
Jag har jobbat innom den koperativa världen och innom reklam de senaste åren och jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin skulle ha blivit bemött eller behandlad annorlunda på grund av mitt kön. Visst finns det puckon med rötter i stenåldern men det finns det ju överallt.

Så svaret är ja det finns olika (oskrivna) regler för män och kvinnor och i mycket är vi långt efter Sverige när det gäller jämlikhetsfrågor och dyl. Trots detta känns det som jag blir bemött helt beroende på vilken person jag är inte pga vilket kön.

På ett mer personligt plan, i förhållandet mellan mig och min man har mycket hänt under det senaste 10 åren och det är inte lätt att peka på vad som är kulturella skillnader och vanliga trista äktenskapsproblem som finns runt om i världen. På detta plan är jag helt kass på att stå på mig och det var inte förren min bror kom och hälsade på förra året som jag på allvar insåg hur olika vi är och hur mycket jag har accepterat utan att tänka mig för vad som igentligen är rätt. Det är ibland svårt att stå upp för sig själv och sina värderingar om alla andra gör på ett annat sätt.

Så svaret är ja det finns olika regler för män och kvinnor innom ett förhållande och här är vi så otroligt långt efter Sverige att det är sorgligt. Här måste jag sätta ner foten och konstant kämpa för att behålla respekten för mig själv.

Äntligen fredag!

Varje fredag packas barnvagnen full av fika, barn och gymprylar och vi går upp för backen till Victoria Pool. Små lopporna spenderar där en timme på pooldagiset som är gratis, medans deras mor svettas ymmigt i gymmet. Hela sommaren har vi sen badat tills vi blir skrynklig som russin, men nu på vintern är det lite kallt för utomhusbad.



Efteråt fikar vi och barnen får var sin babychino (en liten kopp med mjölkskum med choklad på toppen), russintoast och en bit ost. Alla barnen känner varandra och har buskul ihop. Här är Fia med sina kompisar Baxter och Thomas. Hennes absoluta favorit Jude i bakgrunden ville inte vara med på bild.



Sen blir det en sväng till lekparken innan det är dags för lunch och hemfärd. Vid fyra tiden går vi sen till den lokala puben där kvarterets mammor och barn samlas varje fredag för öl och hot chips. Vi är ett tiotal mammor med barn i området som träffas i parken, poolen eller puben. Vi är alla väldigt olika i både ålder, bakgrund och status men gemensamt är att man accepterar alla som dom är och det finns en stark känsla av samhörighet. Ingen av oss har familj eller släkt på nära håll men detta nätverk av vänner gör allt lite enklare att genomleva.
Efter två öl brukar barnen fått nog så vi rullar ner för backen och hem. Sen är det är det fritt fram för helgen att börja.