Välkommen till Jennys kök.

torsdag, februari 23, 2006

Semla sugen

Ett av det mest negativa med att bo Aussiland just nu är den stora bristen på semlor. Inte ens ett frosseri från ikea med skorpor, bridgeblandning och skum kantareller kan få semel suget att försvinna. Någon som känner sig manad att skicka hit en liten goding? Det gör inget om den blir lite torr. Med varm mjölk blir den som manna för magaen igen.

måndag, februari 20, 2006

brevlåda



Våra nya grannar har satt upp en ny fin brevlåda.

lördag, februari 18, 2006

Fråga

Utan att vara allt för detaljerad så kan jag nämna att vi har vi en hel del oönskade husdjur.
Nu undrar jag följande. Är det djurplågeri att först plocka upp dem i hushållspapper och sen snabbt spola ner dem i toaletten, eller borde jag döda dem innan de drunknar?
Nu menar jag bara mindre oönskade djur som inte har frågat om lov innan de flyttade in.

Down but not out...

Kom på att inte tusan kan jag ge upp nu.
Jag som spenderat timmtal framför datorn för att lära mig att skriva maskin supersnabbt. Jag kan ju inte ge upp nu när jag fått göra om hela min gymnasie kompetens för att bli behörig. Jag har även fått en engelska examen för att visa att jag förstår, kan skriva och uttala detta språk korrekt. Jag har fått en ben specialist att skriva rapport om min brutna ankel, en ögon doktor att skriva under att jag kan se både till höger och vänster och i rengbågens alla färger, en öron doktor att konstarera min selektiva hörsel, vänner att skriva fina referenser, svenska myndigheter att skriva ut krim record, blivit australisk medborgare och gått upp klockan sex varje morgon för att träna. Inte tusan kan jag ge upp nu. Speciellt inte med två öl och en wiskey innanför västen. Skål

Natural born loser

Det sket sig i dag i fystestet. Hade det lite på känn. I och med att jag hade bra poäng från førra testet behövde jag till min förvåning bara gøra om sit-upsen. Så allt var avklarat på ca två timmar. Grät hela vägen hem från Goulburn men nu känns det lite bättre.
Lill-loppan och jag har varit på fik och ätit muffins och druckit kaffe. Vi träffade en mycket trevlig yngling från Stockholm som har precis kommit hit för att plugga. Det var skönt att høra svenska igen (även om han var från Stockholm :D).
Nu skall vi till poolen och svalka oss. Temperaturen har krypigt upp till +35 och vi svettas finfint.
Vill tacka så väldigt mycket för alla hejar rop jag fått på senare tid. Väldigt uppskattat i en relativt helvetisk tid.
Kram på er allihop.

torsdag, februari 16, 2006

Livet har långsamt återvänt till det normala och det värsta har äntligen lagt sig. Långväga släktingar har åkt hem och alla fina blommor börjar långsamt vissna. Här har man inte speciellt mycket blommor vid graven eller vid själva begravingen, utan de flesta skickar blommor hem till närmast anhöriga. Så vår lilla lya är fylld med blommor från golv till tak. Till detta hör att blommorna på själva kistan skickades hem till oss. Det enda ställe de fick plats var matbordet det är svårt att se maten bland spretande orkideer och ormbunkar. Det känns som vi sitter i kapellet och äter vår middag på en kista. Hmmmm...

För övirgt har jag tappat självförtroendet totalt och har ångest inför lördagens tester. Jag gör minst 6 miljoner sit-ups om dagen men är ändå inte konfident att jag kommer att klara av det. Jag har seriöst börjat ifrågasätta mitt val av yrke och undrar hur i hela friden det skall funka med allt. Barn, hus, eget företag och en make som jobbar dag och natt. Kanske jag skall ta upp knyppling i stället? Skall jag vänta ett par år tills barnen är större, kommer jag missa hela deras utveckling och varför kan jag inte nöja mig med att vara hemma mamma?????

Och varför skall det vara så himla svårt att göra en enda skruttig sit-ups rätt????

tisdag, februari 07, 2006

Indonesisk konstutställning på vår grind



Vi har fått nya konstverk på vår grind av en snäll konstnär. Molly är mycket förtjust i all extra uppmärksamhet hon får från alla passerande.

Begravning på fredag

Sitter just nu och skakar huvudet av trötthet.
En helt vanlig familj har plötsligt förvandlats till en riktigt fars med extra fräs.

Ett vill ha större inslag av gud i begravningen och är chockad att cremeringen inte kommer ske i kyrkan. Argumentet att svärfar var ateist går inte riktig hem.
En undrar när dom får tillgång till pengarna i dödsboet.
En vill samlas och tillsammans skriva en hyllningsdikt.
En vill ta med sig sin del av svärfars aska hem till England.
En vill bo hos oss för hon kommer inte överens med sin mor. Hon undrar även om det är okej att ta med sina fyra barn som en "special holiday treat" för dem. Hon tar även med sin kompis så de kan passa på att göra Sydney nu när dom ändå är nere. Och förrsten "kan ni sitta barnvakt på lördag då vi bokat biljett till "The Lionking" på kasinot?".
En vill att vi gör en DVD presentation av hans liv till på Fredag.
En vill spela "The Carpenters" som reflektions musik.
En undrar hur snabbt vi kan sälja huset.
En är förkrossad över hur vi kunde välja en så billig kista.
En vill ha blommor i stället för att skänka pengar till välgörenhet, för blommorna kan återanvändas till hennes bröllop på tisdag.
En vill inte att svärfar skall kremeras för att då försvinner ju kroppen.
En undrar om hon måste betala tillbaka lånet själv hon har med svärfars hus som säkerhet.
En vill inte åka till begravningen tillsammans med en annan då han har så dålig smak och saknar stil.
En vill att vi tar ut så mycket pengar som möjligt innan dom fryser hans konto.
En undrar om dom kan få se om det finns nått dom vill ha ur dödsboet som minne. Det finns en speciell tavla som hon vill ha.

Mitt i alltihop sitter min man och försöker få ordning på alltihop, och se till att begravningen kommer att ske på fredag. Jag avundas honom inte och försöker stötta så gott det går. Fast just nu hade jag hellre suttit i kylan i Osby med min egen knäppa familj.

Min sorg är otroligt egoistisk och jag skäms för mina egna tankar. Det jag sörjer mest är att den jag älskar mest har väldigt ont just nu och jag kan inte göra det bättre för honom. Makens förhållande med sin far var inte på något sätt enkelt och de var inte speciellt nära. Men att han gick bort så hastigt var en chock för oss alla.
Svärfar var upp till sin pension för fem år sen en otroligt aktiv ungkarl med golf, hästar och öl som största hobbies. Sen fick han små strokes och hans hjärna började helt enkelt vittra sönder. Han skulle bli 70 i år.

Det var förresten inget mord i granngården. En man tog livet av sig inför sin flatmate för att visa hur arg han var på honom. Visst finns det mer till storyn än så, men det hela är så tragiskt att jag inte orkar tänka på det.

fredag, februari 03, 2006

.

Inte en bra tid just nu.
I går dog min svärfar efter en kort tids sjukdom.
För två dagar sen blev vår granne mördad i en argumentation med sin flatmate. Samtidigt omkom min goda väns bror i en bilolycka.
Återkommer när det värsta har lagt sig.