Toalett etikett

Detta inlägg är tillägnat Samuel som undrade hur toaletterna ser ut här nere.
Jag tror jag nämt det tidigare men det är värt att nämnas igen. Något av bästa med Sydney är det otroliga utbudet av offentliga toaletter. Minsta liten park eller gräsplätt har små hus som på bilden med både herr och damtoaletter för nödiga. Då jag har en pinsamt liten blåsa i kombination av stort vätskeintag har jag besökt de flesta. Det skall nämnas att en majoritet häromkring är rena, klotterfria och relativt säkra. Visst är en del hot spots för män som söker kontakt med andra män osv, men i allmänhet helt okej.



Om man går till ett shopping centre så finns det fullt av "restrooms" och "parents rooms" att tillgå. Dämpad belysning, musik och på väggen ett schema över hur ofta och av vem just denna toa får tillsyn. Väl inne i båset finns ofta en bit ringformad papper att tillgå som man kan lägga över innan man plaserar sin lilla stjärt på holken. Inte alltid lätt göra om man är supernödig, men med lite träning bemästrar jag nu denna konst med stängda ögon och en hand. (Jag tänkte ta en bild på detta men det skulle se lite väl misstänkt ut med kamera blixtrar från mitt bås).
I "parents room" finns ammningsbås, skötrum, micro, barn och vuxen toa, oftast en tv och ett lekrum.


Med min minimala blåsa i tanke undrar jag hur det skall gå med att vara polis ute på special uppdrag och måste plötsligt göra en kissepaus? Eller mitt uppe i ett riot som inte är beläget i en park eller shoppingcentre? Kan man träna en blåsa att rymma mer eller skall jag stoppa allt vätskeintag och bara äta torr toast?

Uppdatering
När vi ändå är inne på ämnet kan jag nämna att vår trädgårs toalett nu luktar okej igen. I dag kom största lastbilen och en stor slang skruvades fast på baksidan. Med ett slurp sögs sen allt ut och allt var över på 10min. Roligare jobb kan man ha...

Mario

Varje morgon gör denne fantastiske man mitt kaffe.
En stor "skim cap take away" a $3.50 från cafe Sofia i Erskineville. Ett av de tusentals kaffestånd som finns över hela stan.
I mitt tycke gör just detta cafe de bästa kaffet på denna sida bron. Denna svarta dryck är en jätteindustri och bön bolagen slåss för att cafeerna skall servera just deras fantastiska bönor. Det skall också nämnas att kaffe i Sydney och kaffe på landsbyggden är två helt skilda drycker som har lite att göra med varandra. Enligt min humbla åsikt finns det en hel del snobberi när det gäller vilken typ av kaffe man dricker och hur man dricker det (som jag just bevisade i förra meningen).

Om man är här riktigt tidigt kan man se solen gå upp över staden samtidigt som man äter av chokladen på toppen. En ren njutning.

Jag vet att svenskarna är stora kaffedrickare och jag skulle aldrig våga dissa hur man gör kafffe hemma. Men det tog en stund innan mitt mantra "det är inte vidrigt, bara annorlunda" riktigt sjönk in förra sommaren.

Bänkmärke

Jag har i helgen gjort något jag är mycket stolt över.
I lördags sprang jag mitt allra första cross-country race. Jag kom tredjen från slutet men är omåttligt stolt över min insats. Målet med detta är att få ett benchmark (bänkmärke låter fel) i var jag presterar nu och sen är planen att göra om loppet om ett par månader för att se vilken förbättring som gjorts med lite träning.

Vad jag är stolt över är att jag gjorde detta helt och hållet för mig själv utan att bry mig om vad andra skall tycka och framför allt utan att bry mig om vad andra skulle tycka om jag inte gjorde bra ifrån mig.
Detta låter säkert störtlöjligt för de flesta, men i allt jag gör söker jag andra människors godkännande av mig, i stället för att själv godkänna det jag gör. Tidigare i tävlingsammanhang har jag nästan brytit ihop av skakiga nerver då jag ville prestera bra i tron att folk skulle tycka mindre om mig om jag inte var bäst. Men denna gång var det annorlunda och det var en helt fantastisk känsla att kunna ta kontroll över alla de där nervösa bitarna som gnager sönder mitt innre och tron att jag inte duger.

Ordentligt peppad av detta går jag nu och drömmer om en puls klocka till min födlesedag.
För övrigt är här nu ruskigt kallt och näsan och ögonen är konstant kalla. Badrums renoveringarna är bara en vecka försenade då ena väggen föll ut när vi satte in ett nytt fönster. Bajamajan har börjat lukta och jag är glad det inte är sommar.

Cykelväg

Att ta sig runt i Sydney på cykel är inte bara svårt, det är också rent livsfarligt. Då jag cyklade en hel del hemma var cykeln det givna färdsättet i början av vår vistelse. En vana som fick ett abrupt slut då jag cyklade rakt in och igenom en lastbil som fick för sig att plötsligt stanna sin lastbil i vägrenen framför mig. Cykelbanor är näst intill obefintliga inne i stan och man slåss med alla andra fordon om en plats i trafiken. Fast nu blir det ändring på detta. Kommunen har börjat bygga cykelbanor lite här och där vilket är bra men tyvärr glömde dom planera innan man satte igång projektet. Detta har resulterat i ca 50m snuttar med cykelbanor i enskilda stråk där vägen råkar vara bred nog. I vår lilla stadsdel har vi nu fått våran alldeles egan stråk. En knappt 50m, enkelriktad bana finns nu för oss cykel galna att roa oss med.

Kundvagn

För er som undrar hur en kundvagn i en grönsaksaffär ser ut i Sydney så kan jag upplysa att de är lime gröna med kyckling gula detaljer.
Finns det något annat ni undrar hur det ser ut så säg bara till....

Renovering

För ett par dagar sen brann den lokala kyrkan ner och kvar står bara ett tomt skal. Det var en av Sydneys äldre kyrkor som skulle fira 150 års jubileum om ett par år. Hela kvarteret blev evakuerat och sömndruckna människor vandrade omkring i olika varianter av plysh och flanell.


Jag har nu hittat ett litet student rum i Goulburn med internet och värmefläkt som jag tackat jag till. Under veckan har ett antal intervjuer med potentiala nannys ägt rum och det finns en del riktigt bra alternativ. Nytt start datum är den 25:e Juni och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Badrums renovationerna har äntligen kommtit loss på allvar och vår nya alternativa toalett levererades i onsdag. Jättemysigt att gå ut hit mitt i natten med kissenödiga småloppor.


Bifogar även bild på vårt "tvättrum".


Under veckan som gått har det knackats kakel och sopats puts. Hela huset är täckt med ett fint vitt lager damm och det gnisslar i struprören. Men det kommer bli finfint när det är färdigt.
Jag räknade ut häromdagen att vi har renoverat olika hus i nästan nio år snart. Från och till förstås. Men efter att badrummet är klart är det bara vårt sovrum och vinden kvar och sen är vi färdiga. Fast då flyttar vi säkert till nästa ruckel och börjar om på nytt.

Regn och sånt.

Blev idag utskälld av en herre i parken som tyckte att jag genast skulle ta in mina barn då det regnade och de blev blöta i håret. Försiktigt påpekade jag att det trots allt är runt +19, och det är bara ett lätt duggregn. "Vet du inte att man kan bli förkyld om man blir våt i håret" gnällde han vidare. Jag mummlade något om att det trots allt bara är lite vatten som torkar snabbt så fort man kommer innomhus.
Faktum år att folk blir konstiga här när det regnar. Man går helt enkelt inte ut vid dåligt väder. Folk som vågar sig utanför dörren springer med andan i halsen och kramandes ett litet flaxigt paraply. Det är svårt att köpa regnkläder till barn. Jag har varit runt hela stan i jakt på åtminstånde en liten regnkappa, men det är bara riktigt dyra barnaffärer som säljer sån lyx. Som tur var köpte jag ett galonställ på ICA Maxi i somras som barnen får dela på. En har byxorna och en jackan. Så blir dom ju bara halvt våta tänker jag.

För övrigt har jag tränat alldeles för mycket denna vecka och jag är oskönt trött i kroppen. Tänker på stackars Mr Green som kör två träningspass om dagen fram till sin match på onsdag nästa vecka. Hur orkar alla elit idrottsmän/kvinnor med allt?
Nåväl, nu är det fredag och som vanligt träffas alla mammor och barn på den lokala pubben för ett par öl innan det är dax för kvällens bada/äta/saga/sova.

Sommarfönster

Läser bloggar om att det sommar hemma och det äts glass på balkonger och godis i parken. Vitsippor som står i backen och solsken i blick.
Det här är det bästa med att blogga, att kunna få ta det av våren och sitta på andra sidan klotet men ändå kunna känna hur härligt en glass på kvällspromenaden smakar. Tack till alla er där ute som delar med sig av vad som är viktigt här i livet. Bilden är från förra sommarens sverigebesök.

Mundine vs Green

Det drar ihop sig till århundradets boxnings match här nere. Det är aboriginen Mundine som kommer från en mycket inflytesrik familj mot rokkien Green som är från en vit medelklass familj. Då vi bor granne med "the block" som är "sacred ground" för allt stads aboriginer, håller vi på Mundine (skulle inte våga annat).
I går på boxningen kom dock Mr Green intågandes med sitt följe för träning efter oss. Han såg så liten och rädd ut att jag nu måste hålla på honom i matchen. Mundine som är på bilden är lika läskig som han ser ut.


Bilden är från smh.com.au

Goulburn

Har precis kommit tillbaks efter en mycket intressant och rolig helg nere i Goulburn, ca 2 tim sydväst om Sydney.
Australiensare reser omkring väldigt mycket, och då avstånden är långa finns det gott om billigt boende i varje liten småstad. VI fick tag på ett hotel med bubbelbad på rummet, innomhus pool och allt annat man behöver med småbarn för endast 1500sek för hela familjen incl frukost (dock inget aveda schampo i sikte). Barnen och P stannade i poolen hela dagen medans jag gav mig ut på boende jakt. Detta var en mycket intressant och insiktsfull uppgift för en mycket bortskämd kräsen stadsbrud.
Det är nyttigt för mig att komma utanför min bekvämlighets zone och se lite annat än vad min lilla fiskdamm kan erbjuda.

Att beskriva australien för er är svårt då det finns så många sorters australien, det finns så många olika sorters liv och kulturer att det är omöjlgt att rätt få fram hur det igentligen är här nere. Själv bor jag i ett område som bara representerar en liten del av Sydney och om jag skall beskriva hur det är här är det inte representativt för det land jag lever i. Vi lever bekvämt och det är lätt glömma att långt i från alla här har tillgång till det vi tar för givet. Vi lever dock på inget sätt lyxliv och kämpar som alla andra på vårt sätt. Men att det skiljer sig så här mycket hade jag inte riktigt föreställt mig.

Sammanlagt tittade jag på ett tiotal små rum i går, varav inte ett enda hade tillgång till internet, so no more blogging. Tre hade utomhus toalett och tvättrum. Vartenda rum var runt 10-15 grader kallt och utan tillgång till någon värmekälla. Detta innan vintern hade kommit till byn. Ett ställe var en liten skrubb brevid stallet och det gick höns omkring i köket. Visserligen är hyran låg men det kommer bli svårt att vänja sig av med livets goda.

Det var dock en ganska vacker stad med en del riktigt fina historiska byggnader. Australien är ju ett sånt ungt land och om en byggnad har mer än 150 år på nacken sätts en skylt upp med "museum, inträde $2".

Tyvärr finns här inget vatten kvar alls och de får nu allt sitt dricksvatten inkört med tankers från Sydney. Allt var krut torrt och alla utomhus poolen torrlagda. På vintern blir här fruktansvärt kallt och det är inte ovanligt med snö på bergen runtomkring. Jag får ångest vid blotta tanken. Om det är +5 ute så är det +4 innomhus. Igår var det en vacker solig dag och härligt att vara ute, dock alla jag besökte igår gick omkring med ughboots och tjocka tröjor innomhus. Om jag flyttar blir det till att leta upp yllesockarna från ungdomens dagar.

Alla rum var dock inte så hemska och jag har tre riktigt bra alternativ att välja mellan. Jag har också träffat väldigt många otroligt trevliga människor som med stolthet visat runt i sina "slott" och visat en stor gästfrihet att välkomna mig i deras hem. Jordnära och raka människor utan speciellt mycket fuss eller krav på att saker och ting skall vara eller se ut på ett speciellt sätt. Det gäller bara för mig att göra det bästa av situationen och se det hela som en upplevelse.

Nu sticker vi söderöver en sväng så hej på en stund.

Den röde baronen

Okej, så här blir det. Efter mycket grunnande har vi nu kommit fram till att köra på fulltid plugg nere i tassemarkerna från slutet av juni. Har precis pratat med min underbara bror och han kommer hit i slutet på augusti för att ta hand om småfisarna. Nu skall vi bara fixa barnpassning i två månader och allt är frid och fröjd.
Jag måste även leta fram mössa och vantar för det är fruktansvärt kallt där nere. Jag har hört rykten om snö och drivis. Sen är det ju frågan om boendet. Då jag är sent ute är allt fullt på campus och jag får hyra nått litet billigt krypin i nåns garage. Det är nog nyttigt för mig att lämna alla bekvämligheter här hemma mot lite knäckebröd och vatten liv ett tag.
Allt känns i alla fall otroligt mycket bättre och jag är så glad över att ha en sån underbar bror och familj som stöttar när det behövs som bäst.

Och nu då?

Ursäkta tystnaden men just nu vet jag inte vilket ben att stå på, ännu mindre hur att formulera allt som händer.
På lördag skulle jag ju börja min utbildning till polis, nått jag kämpat till i drygt ett och ett halvt år. Prov, tester och mycket ifrågasättandes har det blivit, men äntligen skulle det då bli av. Jag har ansökt om att gå utbildningen på deltid vilket betyder att jag pluggar online och åker ner till akademin ett par gånger i månaden på helgerna för fysisk utbildning. Så här pluggar man i drygt 10 månader, sen bor man på akademin i tre månader full-tid och efter det är det ytterligare två år på en station innan man blir "färdig". Då vi har två små under fyra år och driver vårt eget företag Cream , var enda möjligheten för mig att genomföra detta att studera deltid.
Det har varit stor lycka i hela hushållet när jag slutligen blev erbjuden en plats med start lördagen den 6:e Maj.
Besvikelsen var stor då det damp ner ett brev igår som i korta ordalag och utan förklaring sa att kursen är inställd och om jag vill fortsätta innom polisen får jag flytta ner till skolan och börja plugga full-tid i slutet av juni. Tack för den du!!!

Jag blev så arg att jag blev nästan rädd för mig själv. I ett par timmar skrek och städade jag ur min frustration och det känndes som det var flera år av uppdämd ilska som kom ut. Det kom vrål från magtrakten som borde ha släppts ut för länge, länge sen. Efteråt känndes det helt underbart och sen dess har jag inte varit speciellt arg eller ledsen, mest fundersam över vad jag skall göra nu.

Som jag ser det har jag tre möjligheter:
*Bita ihop och flytta ifrån man och barn i sex månader (kommer hem på helgerna) , men sen ha det "over and done with". Det största problemet är en make som jobbar 12-timmars dagar och två års väntetid på extra dagisplats.
*Fundera ut ett nytt mål och framtida yrke. Förslag emotages tacksamt?
*Acceptera min situation, försöka vara nöjd med allt jag ha och gå vidare utan att passera gå.

Eller varför inte bli säkerhetsvakt, är inte det det givna för alla oss som inte kan bli poliser? (Ta inte illa upp nu alla väktare där ute.)

Det sitter en liten djävel på min axel och petar mig på kinden och tjatar "där ser du, så går det när man verkligen försöker nått och sticker ut hakan, om du inte anstängt dig så hade du inte misslyckats så in i bänken, looser".